Nordsamisk-svensk del

I den samisk-svenska delen är sökordet skrivet med fet stil t.ex. allatvuohta, och om ordet har stadieväxling så anges det efter sökordet också med fet stil, allatvuohta đ. Därefter skrivs ordklass med kursiv stil [subst ] (substantiv) och efter tecknet [⦁] anges den svenska översättningen [⦁ höghet ] och därefter böjningsändelsen (eller -ändelser) [~en ]. Ordets böjningsform blir [högheten ] och därmed också [en höghet ]. Om det är stor semantisk skillnad mellan de svenska orden, finns tecknet [ || ⦁] mellan orden.

allatvuohta đ subst. ⦁ höghet ~en ⦁ förnämhet ~en; -er || ⦁ höjd ~en; -er

Till en del ord finns exempel på hur ordet kan användas efter tecknet [ ⇛ ], t.ex.

arvit verb ⦁ regn|a -ade, -at ⇛ ikte arvvii, det regnade igår

Varken översättningerna eller exemplen behöver vara de enda möjliga. Det kan finnas andra översättningar som passar till ett visst ord och ordet kan också användas på annat sätt än det som anges i exemplet.

Svensk-nordsamisk del

I den svensk-samiska delen har också sökordet angetts med fet stil, t.ex.

bo|stad ~en; -städer subst. ⦁ orohat hk g ⦁ orrunviessu ⦁ viessu s

Efter sökordet anges böjningsändelsen (eller –ändelser) med mindre stil. Om tecknet [~] föregår ändelsen, då sätts ändelsen direkt till sökordet och om tecknet [-] föregår ändelsen, då sätts ändelsen efter tecknet [ | ] dvs. (bo|städer). Därefter anges ordklass [subst. ] och översättning(ar) till samiska. Mellan olika översättningar finns tecknet [⦁] om de hör till samma ordklass, i annat fall [ || ], t.ex.

brand ~en; bränder subst. ⦁ dolla l || sätta i brand ⦁ bullehit

Samiska ord

Samiska substantiv skrivs på följande sätt.

Stadieväxling anges på följande sätt för jämnstaviga substantiv. Om det är ett tvåstavigt substantiv, så anges stamkonsonanten (-konsonanterna) i svagstadium efter sökordet med fet stil, t.ex.

áhpi b subst. ⦁ hav ~et; pl. =

[i svagstadium är stamkonsonanten b, t.ex. ábis ]

Om det är ett fyrstavigt substantiv anges stamkonsonanterna både i stark- och svagstadium efter sökordet med fet stil, t.ex.

attáldat hk g subst. ⦁ present ~en; ~er

[stamkonsonanterna är i starkstadium hk och i svagstadium g, t.ex. attáldahkii och attáldaga]

En del substantiv (som vanligtvis är låneord) saknar stadieväxling, t.ex.

girku subst. ⦁ kyrk|a -an; -or

Till uddastaviga substantiv anges hela böjningsstammen efter sökordet, t.ex.

álbmot álbmog- subst. ⦁ folk ~et; pl. = ⦁ allmänhet ~en

[böjningsändelsen sätts till böjningsstammen, t.ex. álbmogii, álbmogiidda]

Till substantiv som har sammandragna stammar anges också hela böjningsstammen efter sökordet, t.ex.

boazu bohcco- subst. ⦁ ren ~en; ~ar

[böjningsändelsen sätts till böjningsstammen, t.ex. bohccos, bohccuide]

Skillnaden är att uddastaviga böjningsstammar har konsonant i slutet av böjningsstammen och sammandragna substantiv har vokal.

För samiska adjektiv anges stadieväxling på samma sätt som för substantiv. Därutöver anges adjektivens attributform, t.ex. [attr. árgges ], och om attributformen är densamma som grundformen (predikativ) anges detta [attr. = ], t.ex.

árgi rgg attr. árgges adj. ⦁ skygg ~t; ~are ⦁ rädd inte neutr.; ~are ⦁ feg ~t; ~are

automáhtalaš žž čč attr. = adj. ⦁ automatisk ~t

Om ett adjektiv inte har attributform, så anges det ibland inom klammer hur ordet kan vara förled i en sammansättning, t.ex.

doaŋggas doaŋgas- [doaŋge-] adj. ⦁ styv ~t; ~are ⦁ stel ~t; ~are

För jämnstaviga samiska verb anges stadieväxling på samma sätt som för substantiven, dvs. att efter sökordet anges med fet stilstamkonsonanten (-konsonanterna) i svagstadium, t.ex.

árrit r verb ⦁ hindr|a -ade, -at

čeahpput hp verb ⦁ bli skickligare

buorádallat l verb ⦁ försöka laga

Uddastaviga och sammandragna verb saknar stadieväxling och orden anges på följande sätt:

boradit verb ⦁ äta (en måltid)

cegget verb ⦁ resa (upp) ⦁ räta (upp)

Svenska ord

Svenska substantiv skrivs på följande sätt. Efter sökordet anges böjningsändelser i mindre stil, först bestämd form (i singularis) därefter pluralformen, t.ex.

arbetsgrupp ~en; ~er subst. ⦁ bargojoavku vkk

begrepp ~et; pl.= subst. ⦁ doaba doahpag-

bilag|a -an; -or subst. ⦁ čuovus čuvvos- ⦁ mielddus mildos-

barn|bok ~en; -böcker subst. ⦁ mánáidgirji rjj

Om ändelsen föregås av tecknet [~], sätts ändelsen till sökordet, t.ex. [arbetsgruppen, begreppet]. Om ändelsen föregås av tecknet [-], sätts ändelsen efter tecknet [ | ] t.ex. [bilag|an, barn|böcker]. Förkortningen [pl. = ] betyder att pluralformen är densamma som sökordet, t.ex. [ett begrepp, flera begrepp].

För svenska adjektiv anges böjningsändelser i mindre stil efter sökordet, t.ex. [~t ] eller [-t ], som betyder att formen i neutrum för [blank] blir [blankt] t.ex. [ett blankt föremål]. Efter många adjektiv anges ändelsen [~are ] eller [-are ], och dessa kan kompareras med ändelser, t.ex. [blankare, blankast].

blank ~t; ~are adj. ⦁ šealgat šealgad- attr. šelges

brådskande ingen böjn. adj. ⦁ hohpolaš žž čč attr. =

delbar ~t adj. ⦁ juogehahtti attr. =

För svenska verb anges böjningsändelser på samma sätt som för substantiv och adjektiv, t.ex.

beskydd|a -ade, -at verb ⦁ suodjalit ⦁ várjalit ⦁ suddjet

befall|a -de, -t verb ⦁ gohččut hč

Första ändelsen anger preteritumformen, t.ex. [-ade ], som betyder att böjningsändelsen sätts efter tecknet [ | ], t.ex. [beskydd|ade, befall|de], andra formen anger supinumformen, t.ex. [(har) beskydd|at, befall|t],

En del verb har en särskild böjning och för dessa anges hela det böjda ordet, eller den del som har en speciell böjning, t.ex.

binda band, bundit verb ⦁ čatnat n

an|se -såg, -sett verb ⦁ atnit n ⦁ oaivvildit

­ ­